Att så vind och skörda storm

Ända sedan tidig måndag morgon, då jag vaknade till nyheten om upplopp i Husby, har jag mött och bemött åsikter och föreställningar om våldet som plötsligt blossade upp i Stockholm.

Jag har läst allt som skrivits i tidningar, på bloggar, på Facebook och Twitter. Vad jag har sett är politiker som gömmer sig, andra politiker som handlingskraftigt vill skapa förändring, sett politiker som pekar finger och kastar skuld på en femtedel av Sveriges befolkning.

Jag har lyssnat till rädda och förtvivlade Stockholmare i vars stadsdelar ungdomar bränner bilar och kastar sten. Jag har läst vidriga inlägg där rasister förespråkar bombnig och skarpskytte. Jag har läst personliga uttalande från folkvalda politiker om kollektiv bestraffning och inlägg från vanligt folk där ungdomarna hotas med stryk.
Jag har läst förklarande, försonande texter från kloka och förståndiga människor. Men jag har egentligen ingenstans sett någon riktig förklaring till fenomenet upplopp/kravall. Ingen analys om masspsykologi, gruppbeteende och om deindividuation.
Trots att det är där, i vårt mänskliga psyke, som hela förklaringen finns.

Det finns vetenskapliga förklaringar till varför vanliga, till synes rationella unga människor under extraordinära förhållanden totalt mister sans och vet. Varje mänsklig massaktion, masskonflikt sedan historiens begynnelse fungerar likadant. Individen tappar sina personliga normer och hämningar och kan ge efter för sina instinkter. Varje känsla i massan/gruppen ”smittar” av sig så att gruppen blir en känsla, ett ”medvetande”. Personligheten, kopplas liksom bort, man är en del av gruppen och följer med i stämningen och händelserna utan att reflektion eller logik.

Jag har arbetat inom skolan i fjorton år, varje år när den första fina kramsnön har kommit så är det ett smärre upplopp här i kvarteret. Våra elever hamnar i krig med grannskolan, snöbollskrig.
Varje lunchrast patrullerar lärare ut för att hålla grupperna åtskilda, för om vi inte gör det så urartar det snabbt till slagsmål och kaos. Om vi inte gör det så rusar de in i varandras skolor för att ge sig på varandra.
Våra elever är normalt sett fina, väluppfostrade och kloka ungdomar men i stridens hetta kopplas deras hjärnor ur. Man kan ställa sig framför en årskurs 8 som man varit mentor åt i fyra år, känt sedan han gick på 6-års, hålla i honom och försöka få ögonkontakt med för att tala till rätta. Utan att lyckas. Han är inte hemma i huvudet. Testosteron och adrenalin har dränkt hans hjärna.
Och då gäller det bara ett vanligt simpelt snöbollskrig.

Det är inte svårt att föreställa sig vad som händer i psyket hos en grupp unga pojkar när det är mörkt med en massa poliser och tv och journalister runt omkring som spänningshöjare.
Oavsett vad som är den utlösande faktorn vid ett upplopp, så finns det som sagt förklaringar till beteendemönstret som följer.

Hur stort, långt, kostsamt och tragiskt ett upplopp blir beror på hela samhället.
Den gångna veckan har vi sett hur de goda krafterna i form av föräldrar, ungdomsorganisationer, närpoliser, medborgarvärdar, fältassistenter och många andra flera gånger varit på väg att skapa lugn och trygghet. Men oroshärdar har blåsats upp överallt i Stockholm. Hela tiden har rasister på nätet och i riksdagen hällt bensin på glöden, triggat redan triggade ungdomar som i sin tur eldat på varandra och startat någon slags vi-är-värst-tävling.
Det florerar nu obekräftade rykten om att ett par tidningar har givit ungdomar betalt för att vandalisera, bränna bilar för att pressen ska få effektfulla bilder, få någonting att skriva om.

Det fick mig, ”stora-starka-aldrig-ge-upp- Loan” att vilja krypa ner under täcket och bara gråta.
För mig skulle det vara det ultimata sveket från samhället, från vuxenvärlden.

Jag tror inte att den sista stenen ännu är kastad, men jag hoppas det av hela mitt hjärta. Mycket skit har flutit upp till ytan under de här dagarna och det finns mycket lärdomar att dra utifrån det här.

Uppdatering:
Expressen och Aftonbladet har idag kraftigt dementerat uppgifterna om att de skulle ha betalt ungdomar för vandalisera etc. för bra bilder. Tack, en sten föll från mitt hjärta men, om journalister i samtal med fattiga ungar har nämnt att det går att få betalt för bilder…Då är det inte bara dumt det är otroligt naivt också. En tillräckligt “hungrig” ung människa kan se det som en uppmuntran till att gå ut och fixa det journalisten vill ha. Efterfrågan skapar tillgången.

Vad jag skulle vilja be er, mina läsare, är att läsa:

EN ÖVERSIKT ÖVER FORSKNING OM KRAVALLER OCH UPPLOPP av Kjell Granström, Gunilla Guvå, Ingrid Hylander och Michael Rosander

Click to access KBMKravallerochupplopp060621.pdf

Och för hoppets skull läs gärna Röda Korsets utmärkta artikel
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/politiker-borde-kunna-arbeta-tillsammans_8204562.svd