Yttrandefrihet gäller inte polisen, inte ens i slutna rum

Jag har med intresse följt debatten om Facebookgruppen UMF.
Min första reaktion var som så många andras ett enda stort: WTF! Hur otroligt klantiga kan de bli? Sitta på FB och häva ur sig dumheter? Jag frågade och fick några lätt defensiva svar. Sedan dess har jag läst och följt utvecklingen.

En av grundarna, Peppe Larsson, skrev i veckan i Polistidningen ett klargörande om tanken bakom och syftet med gruppen. Han förklarade också varför de hade valt att inte ta bort stötande inlägg eller kommentarer. Igår fick han respons från Anders Eriksson som tydligen inte var nöjd med förklaringarna. Jag kan förstå att Eriksson blir upprörd över att poliser luftar väldigt låga tankar och åsikter men det är något som både han och andra helt förbiser.

UMF var en, vad Facebook kallar: Hemlig grupp.

En “hemlig” grupp på Facebook innebär att den inte går att söka, endast inbjudna medlemmar kan se och skriva och ta del av innehållet. Facebook är full av “hemliga” grupper och om man inte är med i en så vet man inte om att den finns. Du kan inte se om dina FB-vänner är med i en “hemlig” grupp och ingen kan se om du är det.
Det är liksom det som är vitsen med “hemligheten”.
Vi människor behöver få vistas i sammanhang, i sällskap där vi kan känna oss trygga. Där vi inte måste vara polerade eller väga våra ord på guldvåg.
Grundarna försökte skapa en “safe haven” för poliser. Ett slutet rum, med högt i tak och stabilt golv och det funkade tydligen. Så bra att några i gruppen kunde, vågade spy galla över allt som kan gnaga.
Det är enligt Eriksson fel.
Där håller jag inte med honom alls.
I slutna rum, i stängda “hemliga” grupper får faktiskt t.o.m. poliser säga  “tragisk människa”, “sopa” eller att man egentligen borde sitta på psyket.” om både chefer och journalister.
Allt annat vore rättsvidrigt.
Allt annat vore att säga att poliser är undantagna både yttrandefrihet och åsiktsfrihet.
De stod liksom inte på torget och skrek, det skrev inte på öppna forum, de befann sig i ett privat sällskap. Visserligen var sällskapet en samling på 5.000 personer, men jämför det med en jättestor fest. Ingen går väl runt och säger till deltagarna på en privat sammankomst vad de får eller inte får säga?

Det UMF föll på var att gruppen blev för stor. 5000 pers kan tydligen inte alla vara “goda kamrater”, nån eller några bestämde sig för att delge godbitarna till media. Vilka skäl den eller de hade får vi aldrig veta och ska inte heller.
Jag är med i ett X antal hemliga grupper, den minsta är på fyra personer, den största på drygt tvåhundra. I de större grupperna ventilerar jag väl inte direkt mina lägsta tankar, men ingen skulle censurera mig om jag gjorde.
Jag skulle bli ifrågasatt och tillrättavisad, precis som det gjordes i UMF, jag skulle få möjlighet att ändra mig.
Det är det som är tryggheten i “hemliga” slutna rum. Att få lov att vara en “sopa”, få lov att vara människa.

Att som media och nu även Anders Eriksson säga att poliser inte får vara arga och inte får skriva dumma saker ens i ett slutet, hemligt rum är att ta ifrån poliser den mest fundamentala medborgliga rättigheten som yttrandefrihet är.
Det tycker i alla fall jag inte är värdigt ett demokratiskt samhälle.

Läs mer här:
http://polistidningen.se/2013/11/klargorande-om-facebookgruppen-umf/

http://anderseriksson.se/min-kommentar-om-polisens-facebookgrupp-umf/

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s